Monday, April 9th

Second Life

För några år sedan var Second Life det hetaste sedan skivat bröd. Alla pratade om Second Life och det var till och med så att vissa länder, däribland Sverige, öppnade virtuella ambassader i Second Life. Nuförtiden har populariteten falnat ganska kraftigt. Facebook, World of Warcraft och andra globala fenomen har liksom tagit över stafettpinnen när det gäller sociala spel på nätet. I dag sägs det att det finns ungefär en miljon användare av Second Life.

Second Life är en virtuell värld med en virtuell valuta. Det är egentligen inget spel av traditionellt snitt. Det är mer en samlingsplats för människor från hela världen. Det finns inga direkta mål att uppnå och man kan inte öka i nivå (”levla upp”). De flesta medlemmarna på Second Life (residents som de kallas på engelska) använder den virtuella världen för att träffa på andra medlemmar som delar samma intressen. Det finns också en del medlemmar som ser Second Life som en marknadsplats och säljer virtuella varor till de andra medlemmarna. Det är nämligen så att alla medlemmar, genom att skriva lite kod, kan skapa egna objekt, såsom exempelvis byggnader, kläder och liknande, och sälja dessa vidare.

Att man kan göra lite som man vill i denna virtuella värld är en stor attraktionskraft bakom Second Life. Att man kan interagera med andra medlemmar utan att behöva vara begränsad till en viss spelidé (som i exempelvis World of Warcraft) gör att Second Life är en mycket öppen virtuell värld. Av någon anledning verkar detta vara en egenskap som tilltalar kvinnor. Second Life är en virtuell värld där kvinnorna har tagit kommandot. Kvinnorna är i majoritet i denna virtuella värld, vilket jag tycker är spännande. Är det så att kvinnor uppskattar friheten i Second Life mer än män? Tycker män mer om raka riktlinjer och uppdrag? Eller är det kanske så att kvinnor i allmänhet har mer tålamod än män? Det tar nämligen ett tag innan man kommer igång med denna spännande virtuella värld.